Travsporten i Sverige har alltid varit en sport fylld av detaljer. Små justeringar kan ha stora konsekvenser, inte minst för de tusentals spelare som varje vecka analyserar allt från hästarnas form till utrustningsändringar. Men vad händer när ett av systemen som ska underlätta spelarnas analysarbete i stället förvirrar och missleder? Vagninformationssystemet – en till synes enkel, men viktig komponent – har på senare tid ibland börjat framstå som en belastning snarare än en hjälp.
Låt oss ta två exempel från lördagen som gick. I V75-1 på Åbytravet tävlade favoriten Dea Sprint Bar i en Finntack-vagn, en finsk version av jänkarvagnen med sidostänger. Systemet angav dock att hon tävlade i en “vanlig vagn”, trots att hon aldrig tidigare hade gått i något annat än en jänkarvagn på svensk mark och det därmed kunde ses som ett frågetecken. I samma omgång, i V75-7, sågs också favoriten San Moteur tävla i en Finntack-vagn för första gången – återigen registrerad som ”vanlig vagn”. Detta för en häst som tidigare enbart tävlat i vanlig vagn, med undantag för ett lopp i somras där han vann på 1.10,4/2140a i en riktig jänkarvagn. Stallet ville uppenbarligen prova hur den fungerade inför Prix d’Amerique där den är tillåten att användas till skillnad från riktiga jänkarvagnar, och det blev också ett mer offensivt upplägg än väntat och en helt överlägsen seger.
Nu kommer det för alltid stå i historieböckerna att Dea Sprint Bar fungerar lika bra med vanlig vagn som med jänkarvagn och att San Moteur vann överlägset med en vanlig vagn. Hur kan ett system som ska vara till för att informera och vägleda spelare leverera så pass missledande information?
Ett system utan tydlighet
Finntack-vagnarna har i princip samma egenskaper som en jänkarvagn då den är byggd i smalare amerikansk stil med kolfiberskaft förutom att den också har sidostänger. Den skiljer sig markant från traditionella vagnar, både i design och effekt. Att denna vagn registreras som ”vanlig vagn” är därmed direkt vilseledande. För spelare som analyserar hästars utrustningsändringar – ofta en nyckelfaktor i att förutspå lopputveckling – blir detta en fråga om desinformation.
Historiskt sett har svenska (och finska) jänkarvagnar kategoriserats som hybridvagnar. Detta var en kompromiss som tillät spelarna att förstå att en häst tävlade i något som varken var en ren jänkarvagn eller en traditionell vanlig vagn. När ATG utvärderade systemet efter ett par månader i reglementskommittén kom de till slutsatsen att “det är enklast och tydligast att endast ha två typer”, eftersom “det finns en mängd diskussioner och gränsfall”. Men hur kan det vara tydligast att ta bort kompromissen “hybridvagn” och istället ha så här rakt ut sagt missledande information dag efter dag?
Det är dags att justera systemet för vagninfo
I takt med att Finntack-vagnarna blir allt mer populära så är det här ett växande problem och det är tydligt att systemet behöver en uppdatering. Vagnkategoriseringen bör utvidgas för att återspegla de olika typer av utrustning som används i dagens travsport. Varför inte vara ödmjuka nog att ändra sig och återinföra kategorin hybridvagn som redan finns sedan tidigare i systemet, eller införa en ny kategori för Finntack- och liknande vagnar? Detta skulle ge spelarna tydligare information och skapa bättre förståelse för utrustningsändringarnas betydelse.
Att tydligt ange vilken typ av vagn en häst använder är inte bara en fråga om transparens – det handlar om sportens trovärdighet. Spelarkåren, som är en av sportens största intressenter, förtjänar korrekt och tillförlitlig information. Om man inte hade följt informationen under tävlingsdagen i fallet med San Moteur ovan så hade man kanske till och med missat att han skulle tävla i en Finntack-vagn, eftersom den informationen inte fanns tillgänglig under veckan.
En sport i behov av förtroende
Travsportens framtid bygger på att behålla och locka nya spelare. Om system som sko- och vagninformationen inte fungerar riskerar sporten att tappa förtroende. Det är dags för ansvariga att ta spelarnas behov på allvar och justera systemet för att matcha dagens verklighet.
För om vi inte ens kan lita på den information som presenteras, vad återstår då? I en sport där detaljerna är allt, är tydlig och korrekt information inte en lyx – det är en nödvändighet.